Simon Nummela

Idag har varit en sannerligen mystisk dag på jobbet.
Det började med att hela arbetslaget kallades in i konferensrummet. Där fick vi reda på att en tjej hade blivit av med 1500 kronor från sin ficka. Cheferna/coacherna var förbannade och upprörda. Detta var inte första gången en stöld inträffar - Tidigare har 100 biobiljetter stulits och en hel del annat också. Cheferna undrade hur dem skulle gå till väga och vi diskuterade olika lösningar.

Några kreativa förslag från arbetet:
- Alla betalar en liten del av 1500 kronor till den drabbade.
- Alla kroppsvisiteras.
- Den som är skyldig träder fram.

Till slut blev det den lösningen att alla fick gå in på toaletten i tur och ordning. Den skyldige kunde då anonymt lämna tillbaka pengarna. Dessvärre tror jag inte grejen funkade.

Jag blir förbannad och arg så in åthelvette när sådant här händer. Kanske har jag också då en dålig bedömingsförmåga. Men jag började seriöst fundera på hur egentligen kroppsvisiteringsmetoden skulle funka. Jag började väga frihet/kränkningar med att finna den skyldige. Dessvärre så försvann nog mitt förnuft och jag ville  för en stund införa kroppsvisitering - Dessvärre.

Jag är intresserad att höra mer om detta med KRÄNKNINGAR av den personliga intergriteten, när det gäller just visiteringar. Vilka erfarenheter har du? Vad anser du om kroppsvisiteringar? Var går gränsen? Vad innebär egentligen den kränkningen? Är det en kränkning.

SVARA MIG! Så kanske jag kommer på bättre tankar. Kanske när jag får sova en stund, så är jag mer frisk i sinnet. Nu är jag bara arg och vill bara se att man hittar den skyldige. Men det är i såna här situationer man måste ta sitt förnuft till fånga.