Simon Nummela

Jag är en realist. Men nu har jag börjat tro på det övernaturliga.
Fråga mig gärna varför - men ni kommer inte tro mig.

Fick just nyheterna om att två mycket vettiga personer hade valts in i partistyrelsen.
- Marie Helena Dahlberg och Anders Wallner.

Marie Helena och jag har varit i Beirut tillsammans. Och jag vet att hon kan uträtta ett professionellt styrelsearbete. Mycket bra val gjorde kongressen.

Anders Wallner däremot har jag inte varit i Beirut tillsammans med. Men däremot följer jag hans blogg väldigt frekvent. Och en blogg säger mer än tusen ord och bilder.

Vilka vettiga partikamrater jag har. Som röstar in sådana toppenmänniskor.

GRATTIS ANDERS OCH MARIE-HELENA.

- Miljöpartiet de Gröna i Solna
- VM Media
- RFSL Ungdom
- Excitus AB

Gemensamt för de alla är att de har vågat anställa mig. Trots min låga ålder.
Många arbetsgivare vågar inte anställa unga. Men dessa har gjort det.
Stor eloge till alla.

Klockan är precis 18.00 och jag sitter fortfarande på jobbet på Sveavägen i Stockholm.
Jag har tänkt sluta om en liten stund, men först sitter jag och funderar på vart jag ska ta vägen efter jobbet. Jag tänkte att jag skulle ha tagit en promenad till Centralen, för att därifrån ta pendeltåget till Sundbyberg. Eller så tänkte jag ta buss 515 från Stadsbiblioteket direkt till Sundbyberg, för att sedan gå ut och äta någonstans.

Det är fredag och jag känner mig ensam och liten i denna stora stad - Stockholm. Hemma har man ju alltid liv och rörelse omkring sig, eller så passar man på att gå och träffa någon kompis. Men här i Stockholm har jag inte samma kontaktnät. Sen är det ju lite tråkigt också att jag har varit i princip ensam på jobbet idag. Måste försöka skaffa mig lite fler vänner här i stan.

Nej. Det får nog bli en promenad i Stockholm. För att sedan ta en middag i Sundbyberg på en kinesiskt ställe.
Imorgon kommer jag hem till Nora. Borta bra men hemma bäst (IBLAND).

Sverigedemokraterna skriver på sin hemsida "Ett befolkningsmässigt homogent samhälle har bättre förutsättningar att nå en fredlig och demokratisk utveckling, än en heterogen statsbildning."

Det må vara lätt att komma överens om alla är lika. Men vad är det för ett samhälle? Att nå en demokratisk utveckling genom att alla är lika? Hur skulle det vara om alla tyckte lika, att det var föredömet? Är det en demokrati, är det en demokratisk utveckling?

Hur vore det om alla var svenskar? Om alla var banktjänstemän? Om alla var män? Om alla var vita? - Om alla var lika? - Fruktansvärt tråkigt tycker jag. Är det ett samhälle att föredra? Nej.

Varför ska vi vara lika? Jag kan inte förstå det. Hur ska man kunna finna en utveckling om alla tycker och tänker likadant. Om det inte finns olika åsikter och om det inte finns folk som klagar och säger ifrån. Om folk bara accepterar. Det är inte den demokratiska utveckling jag vill se.

Alla olika - Alla lika ; Sammanfattar mycket lätt min syn på olikheter.

Hur kunde det ske? Att Sverigedemokraterna fick mandat i kommuner och landsting över hela Sverige? Hur kom det sig?

Jag är rädd. Känner rädsla för vad som kan komma ske om utvecklingen får fortsätta i denna takt.

Vi måste säga nej. Nej till diskrimineringen som existerar och växer i Sverige och världen.

 // Jag är arg. Jag funderar för tillfället på att skriva en debattartikel om ämnet. Men jag ryggar tillbaka en aning, då man bör vara mycket strategisk när man tar debatten mot Sverigedemokraterna. Men artikeln skulle inte tala om siffor och statistik utan snarare om principen Alla Olika - Alla Lika. Ska dem få utrymme? Är en fråga som jag ställer mig. Men jag tror att Sverigedemokraterna inte bara kan rinna ut ur sanden. Utan att vi andra partier måste ta debatten och påverka människor till att se samhället i enlighet med Alla Olika - Alla Lika. Ge mig ett tips. Ska jag skriva min artikel eller inte? //

Många är i dagarna på kongress för Miljöpartiet de gröna, som hålls i Norrköping (Louis De Geer). Jag själv däremot befinner mig i Stockholm och på mitt underbara arbete som ek.assistent/admin hos RFSL Ungdom.

Idag innebar dagen IDAHO - manifestation. IDAHO står för Internationella dagen mot homofobi och arrangemang kan ses i hela världen och hela Sverige. Så idag har jag administrerat i samband med seminarier och också förberett den stora manifestation som hölls på Sergelstorg. Talare var Nyamko Sabuni och Mona Sahlin - bland andra. Rätt spännande att se alla SÄPO-män som gick och spanade runt, de var rätt roliga när vi talade med dem också :)

Idag har mina främsta kollegor varit Alex F och Felix Köning. De har gjort ett superbra jobb i förberedande av denna dag.

Och glöm inte - Vi alla påverkas av homofobi.

PS. Jag fotade ministern och partiledaren. Samt har lite annat kul att berätta om senare. Missa inte det. DS.

Nu har jag gjort min andra dag på företaget Excitus - som jobbar under varumärket Värmecenter.
Jag bokar in besök för personliga konsultationer kring energiförbrukning.
Mycket kul och simpelt jobb. Jag gillar det.

Nu när mina arbetsgivare/kollegor/kompisar läser detta måste man tro att jag är en väldigt stressad ung man.
Men skenet bedrar. Har jag ett jobb att utföra så är jag duktig på att fokusera.

Och välbehållen.
Vi ankom kl. 01.55 till Arlanda och var hemma i lilla Nora vid kl. 05.30.
En större reserapport+tips och liknande utlovas inom närmaste tiden.

NU är det dags att jobba igen.
- Mån. kl. 17.00-20.30; Örebro
- Tis. kl. 17.00-20.30; Örebro
- Ons. kl. 14.00-20.00; Sthlm
- Tors. kl. 09.00-17.00; Sthlm
- Fre. kl. 08.00-18.00; Sthlm
- Lör. kl. 07.00-15.00; Sthlm

Nu ar jag klar med min antibiotika-kur, och har ocksa fatt namnet pa infektionen jag hade.
Den heter Dermanlitis - eller nagot liknande. Kan nagon lakarkunnig svara pa vad den egentligen innebar?

Att jag fatt en infektion som tvingade mig till lakaren. Och med en forsakring dar sjalvrisken ar 1500 ar det inte sa bra.

Annars gar det fint med antibiotika.

Igar ca. kl. 11.00 ankom Holmqvist, Kopp och Nummela till Rhodos och Hotel Majestic. Vilket sig for ovrigt visade sig ligga mitt emot det hotell som jag bodde pa sist jag var har > Rolig tillfallighet.
Trots att vi bara har varit har 24 timmar kanns det oerhort avslappnande.

Vi ligger bara pa stranden, ater, solar och badar, njuter av omgivningen och bara har det skont.
Underbart ar det har.

Det enda trakiga ar ju att det kanns som att svenskar, finskar och norrman har tagit over Rhodos.
Jag har funderat pa om alla dess forsaljare/servitorer och andra tjanstefolk kanner att det ar kul att turister pa ett satt tar over deras egen o.

Undra hur vi, Norabor, skulle kanna om tyskar helt plotsligt kom och tog over var stad? Om de byggde stora hotellkomplex och blev dominerande?

Intressant fraga, men turismen ar iallafall nodvandig for grekernas overlevnad.

När jag ska ut och resa, väntar jag alltid med att packa in i sista sekund.
Som idag för exempel - jag har haft hela dagen på mig. Men ännu har jag inte ens börjat samla ihop sakerna jag ska ha med mig, nu när vi ska åka om några timmar.

Passet vet jag iallafall vart jag har.
Och nu kommer Johanna (reskompis) snart för vi ska äta middag tillsammans nu innan vi åker. 
Hon är en kul typ, så det blir nog en riktigt trevlig kväll, innan Madeline hämtar upp mig kl. 01.15 inatt!

- Kanske kommer vara lite tyst på bloggen några dagar. 
- Eller kanske kommer det vara jätte mycket fin bloggning från Grekland. Vem vet vad som kan hända på en semesterresa. Finns säkert en hel del att blogga om. 

Jag gillar att vara uppdaterad och också så min blogg. Nu är den uppdaterad med Persontext och ny bild.

Jag har precis en maildialog med ordförande i Rädda Barnens Ungdomsförbund, Tove Jonsson. Hon är en kul människa. Hon föreslog att vi skulle äta en lunch, professionellt. Så då fick jag lite tankar om vad en professionell lunch kan vara. Och resultatet blev att det var en lunch med bestick - Privat åt man visst med händerna ibland (!).

Rädda Barnens Ungdomsförbund är alltså en väldigt professionell organisation och vi äter (nästan) alltid med bestick.

Se min ironi.

Eller kanske ska man säga våren. Här är iallafall lite fina vårbilder som jag snappat upp med min nya mobilkamera.

 
Örebro Slott - När jag var på väg att lämna deklarationen idag.

 När jag gick från bussen så jag en massa roser - maskroser.

 
Idag har jag legat ute och solat. Lägg märke till mina olikfärgade strumpor (blå och svarta).

Den här bloggen ska gå åt hållet att bli mer innehållande bilder. En bilderbok helt enkelt.

I måndags när jag skulle till jobbet åkte jag tunnelbana via Slussen. Vid Slussen skulle jag byta till en viss tunnebanelinje (Grön linje mot Alvik), men hade fått för mig att jag kunde ta i princip vilken linje somhelst bara den gick mot det hållet. Så jag satte mig på röd linje mot Mörby centrum - vilket visade sig vara helt fel. Så när vi kom till Östermalmstorg valde jag att kliva av för då kände jag att vi var på fel väg.

Vid Östermalmstorg blev jag lite förvirrad - jag kände inte igen några gator eller liknande (och då har jag ändå hyffsat lokalsinne för Sthlm). Jag kände mig som den lilla, lilla Simon i den stora, stora världen.

Då efter en stund när jag hade hittat till någonstans där jag kände igen mig, upptäckte jag att jag likaväl kunde ha gått till jobbet från min ursprungsposition. Då blev jag sur.

Och övervägde då att ta en taxi för att ta mig till jobbet.
Men jag gjorde ett bra val - att ta en promenad.

Gör alla goda val i vardagen kommer världen se så mycket bättre ut.
Det handlar om att välja alternativ - t.ex. promenad eller miljötaxi.